På Henrik Axelssons blogg kan man ta del av alla de 103 namn som finns med på listan över de personer som FRA har avlyssnat och registrerat enligt anmälan till Datainspektionen. Jag vill poängtera att dessa människor inte gjort sig skyldiga till något brott, utan bara har råkat falla offer för FRA:s godtycke.

När jag går igenom listan blir jag först blir jag lite glad över att den i stort sett uteslutande tycks vara fylld av mycket svenskklingande namn. Det skulle ju kunna tyda på att till och med FRA fattat att man inte är terrorist bara för att man råkar heta Muhammed, Vladimir eller Ahmed. Sedan blir jag lite bekymrad eftersom det dessvärre också betyder att de hemska “yttre hot” som FRA ägnat sin spaning åt är hysteriskt helylleinhemska personer som heter sådant som Björn, Agneta, Per och Einar och huserar på ställen som Hofors, Falun och Väröbacka.

Hur kan de utgöra ett “yttre hot”? Och hur har FRA fiskat upp dem? Det leder onekligen till misstanken att FRA inte metar lite förstrött vid strandkanten, de använder en rejäl trål. Då är det inte så konstigt att de fångar upp turistande pensionärspar och uppsatsskrivande studenter. Det är inte så konstigt, men det är ta mig fan fel.

Ännu mer beklämd blir man när man läser utdrag ur FRA:s spaninsrapporter som också finns att läsa på Henriks blogg. Här kan man bland annat läsa: “X meddelar 960317 en viss Bengt XXXXX, Kungsbacka, att företaget är berett att granska ett erbjudande från Novén angående avyttring av “en förstklassig vara”. Det kan eventuellt röra sig om datorer.” FRA tycks inte veta att det är alldeles lagligt att sälja datorer.

Eller vad sägs om: “Fritz XXXX XXXXXX, Råneå, inbjuds 960228 av Republiken Karelens statliga kommitté för byggande, byggindustri och arkitektur: Andersson skall delta i gemensamt utvecklingsarbete inom den karelska träförädlingsindustrin. Den karelska sidans representant är inte känd.” Jaha, Fritz ska åka och diskutera hus med en okänd person i Karelen. Scary! Kanske tänker han skicka Room Service till en intet ont anandes Ingvar Åkesson. Självklart måste det stoppas!

Och nog ser väl alla att två AMS-anställda som åker till Novogorod för att diskutera omskolningsprojekt utgör en fara för rikets säkerhet. Självklart! Eller nja… kanske inte. Någon får nog förklara det för mig för jag hänger faktiskt inte med hur FRA tänker där även om jag har ganska så livlig fantasi.

Nu har jag dessutom blivit nyfiken på vad FRA tänker skriva i sina rapporter om mig:

Troberg meddelar den 080714 i mejl till sin sambo att hon införskaffat en “a really nice birthday present”. Det kan eventuellt röra sig om ett blommogram. 080715 meddelar Troberg dock att presenten är “cancelled” då hon fått “a much better deal elsewhere”. Den nya “dealen” åtföljs också av en “extra perk” och beskrivs som “a real bargain” och “something to carry the stuff in”. Då blommogram sällan torde kunna beskrivas som “a bargain” och sällan förflyttas då de mottagits får det anses som rimligt att Troberg har något fuffens för sig.

När födelsedagen ifråga har passerat kommer jag kanske att avslöja vad det var för fuffens jag hade för mig, men inte innan dess. Sorry FRA.

Ja, ack och ve. Det är ju tråkigt att FRA tycks ha så lite att göra att de måste sitta och brainstorma och fabulera så friskt för att få ihop något att rapportera om och göra fog för det existensberättigande de faktiskt inte har. Jag vet att FRA, Reinfeldt och Tomhylsan hävdar att de bara vill skydda mig från “yttre hot”. Men jag har faktiskt lite svårt att uppbåda en passande tacksamhet för att FRA skyddar mig från turistande pensionärspar. Jag kan bara inte.

Det är glädjande att Camilla Lindberg fått med sig lite andra folkpartister i sitt motstånd till FRA-lagen. Precis som Emma funderar jag dock på det här med att de vill att det ska krävas brottsmisstanke för att FRA ska få avlyssna. Det låter bra och jag är helt övertygad om att de sex folkpartisterna har vårt bästa för ögonen, men jag tror att de missat en viktig sak.

Jag har inget emot att polisen avlyssnar enskilda personer i de fall där det finns en reell brottsmisstanke, men så sysslar polisen ju också med brottsbekämpning. Det gör inte FRA, eller tja, vem vet? FRA ska i alla fall inte göra det. De ska ägna sig åt signalspaning i underrättelsesyfte, vilket är en helt annan sorts verksamhet, även om de nu verkar tolka begreppet extremt slarvigt och brett. Därför hamnar kravet på “brottsmisstanke” lite snett.

Men folkpartisternas utspel är onekligen ett steg i rätt riktning och det hedrar dem. Emma har redan lagt skumpan på kylning. Jag är dock lite mer skeptiskt lagd och väntar till i höst innan jag klämmer in min Dom Perignon mellan lättmjölken och den gamla ostskalken i kylen.

En annan som kanske är lite för snabb för att lägga skumpan på kylning är den gode Tomhylsan. Han avfärdade nämligen snabbt de sex folkpartisternas utspel och hävdar att “alliansen levererade” när lagen röstades igenom för en månad sen. Levererade? Ja, ja. Låt honom tro det. Till hösten kommer det att stå fullkomligt klart för alla att Tomhylsan skjutit blankt igen.

Slutligen kan jag bara konstatera att jag börjar känna mig som Vladimir och Estragon i I väntan på Godot, för när kommer egentligen Reinfeldt? När kommer han att tala om för oss hur han tänkte med FRA-lagen? Det börjar kännas hopplöst.

Eller kanske känner jag mig lite mer som Marlow som försöker ta mig fram genom mörkrets hjärta för att finna den undflyende mr Kurtz … jag menar herr Reinfeldt. Och jag börjar mer och mer misstänka att om jag någonsin kommer fram kommer det att stå någon departementsslav och peka på en liten askhög på golvet och säga: “Mistah Reinfeldt - he dead.” För med sådana uppenbara brister i förmågan att kommunicera med både sina allianspolare och sina puckoväljare så vore det inte underligt om han självantände av ren och skär frustration.

När jag nu ändå anknutit till Heart of Darkness, så passar det väl alldeles utmärkt att sätta ett betyg på herr Reinfeldts hantering av FRA-lagen och debatten kring den: “The horror! The horror!”

Ibland blir man alldeles extra stolt över att vara pirat. Folkpartiet i Nacka har gjort en liten intressant undersökning och kommit fram till att Piratpartiets företrädare är de minst kollektivistiskt hjärntvättade. Så smickrande! Lite mindre smickrande för Sossarna som är värst, tätt följda av Kd och Moderaterna.

Listan har man tagit fram genom att googla “vi x-partister och jämfört med termen “x-partiet”. Gör man nu det så kommer man fram till en lista som ser ut så här:

1. Socialdemokraterna - 7,32% (205 000/2 800 000)
2. Kristdemokraterna - 2,24% (15 500/693 000)
3. Moderaterna - 1,39% (18 300/ 1 320 000)
4. Sverigedemokraterna - 0,35% (2 410/693 000)
5. Centerpartiet - 0,080% (491/613 000)
6. Vänsterpartiet - 0,064% (674/1 060 000)
7. Miljöpartiet - 0,063% (569/901 000)
8. Folkpartiet - 0,059% (716/1 220 000)
9. Piratpartiet - 0,0022% (5/225 000)

Eftersom F! inte var med på listan så har jag tagit mig friheten att räkna ut hur kollektivistiskt hjärntvättade de är för att de inte ska känna sig utstötta. De hamnade på en femteplats med 0,14% (150/106 000). Strax efter Sverigedemokraterna, men före Centerpartiet. Lite sådär halvhjärntvättade alltså, men inte alltför farligt.

Nu kanske någon illasinnad människa kommer att påstå att företrädare för Piratpartiet är så lite hjärntvättade för att vi är duktiga på att sätta på oss foliehattarna när vi går ut, men det kan jag genast dementera. Jag bär till aldrig hatt av något slag eftersom jag ser ut som en tvååring när jag har huvudbonad på mig.

Nej, bristen på hjärntvätt beror nog snarare på att vi är en mycket brokig samling hederliga människor som samlats kring den gemensamma tanken om hur viktigt det är att värna om den personliga integriteten på alla plan. Vi tycker att det är viktigare att diskutera det än att tjabbla om vilken färg som är bäst: rött eller blått? Vi vet ju redan att det blir allra finast om man blandar dem till en trevlig piratlila nyans. Vissa frågor är faktiskt så stora och viktiga att all röd eller blå färg i världen inte skulle räcka för att täcka dem. Man måste helt enkelt hjälpas åt och blanda friskt för att det inte ska bli en massa omålade fläckar kvar.

Om ni såg rapport igår så fick ni se en liten försmak av vad FRA-lagen kan innebära. (Ni andra kan göra det här.) Där fick man träffa helylleparet Agneta och Björn och en hyvens brandman som FRA ägnat sig åt att avlyssna. Anledningen till avlyssningen var i det första fallet att Björn blivit kompis med en trevlig ryss på jobbet och att han och frun åkt till Ryssland och hälsat på. I det andra fallet hade brandmannen och en kompis skrivit någon sorts examensarbete i Ryssland under sin studietid. Kort sagt, mycket oskyldigt.

Ingvar Åkesson skyller ifrån sig och säger att “så här går det inte till nu”. Men tror han helt ärligt att någon litar på vad han säger längre? Förtroendet för FRA:s är i nuläget sunt, det vill säga icke-existerande.

Tomhylsan tycker att Rapports inslag bevisar att FRA-lagen behövs. Så fel han har. Inslaget bevisar att FRA inte bryr sig nämnvärt i om helt vanliga människor hamnar i deras nät. FRA-lagen skulle bara hjälpa dem att fånga betydligt många fler.

Regeringen kämpar på i uppförsbacke, i den mån de nu gör något alls. Inte ens deras egna är intresserade av att stödja dem längre. Centeruppropet rullar vidare. Folkpartiet tillsätter en FRA-grupp. Ungdomsförbunden känner sig oförstådda, med all rätt.

Själv undrar jag, precis som Emma gjorde igår, vad “grov organiserad brottslighet” egentligen är? Vid första anblicken verkar det kanske inte så svårt att definiera begreppet, men vid närmare eftertanke är det faktiskt inte så lätt. Det är lite som det där med “yttre hot“. Det är, som Reinfeldt skulle ha uttryckt det, “diffust”.

Definieringen ligger nämligen i betraktarens ögon. Jag undrar vad Warner och Universal skulle plocka in i begreppet “grov organiserad brottslighet”? Definitivt inte samma saker som jag. Reinfeldt har ju glömt att han lovade att inte jaga en hel generation och verkar nu vilja jaga alla istället, så jag är dock ganska säker på att om någon av oss får uppbackning av regeringen så kommer det inte att vara jag. Och var hamnar vi då? Då hamnar vi i en situation där miljontals svenska fildelare antas ägna sig åt “grov organiserad brottslighet” och vips, så har staten fritt fram att köra över oss med alla de fina internationella underrättelsesamarbetena som jag skrev om igår när jag till min förskräckelse upptäckte att Beatrice Ask är alive and kicking igen.

Allt hänger ihop, mina vänner. Den personliga integriteten genomsyrar allt. FRA-lagen måste stoppas för att alla har rätt till sin personliga integritet. Fildelningen är här för att stanna av samma anledning. Man kan lägga fram många ideologiska skäl till varför fildelning ska vara fritt och de kan man gilla eller ogilla, men den tekniska realiteten kan man inte prata bort hur många svältande världsstjärnor man än radar upp.

Rent tekniskt kan man nämligen inte ens ens försöka stoppa fildelning utan att ägna sig åt integritetskränkande verksamhet som får FRA att blekna. Vem som helst kan bli illamående av tanken på att Ingvar Åkesson och hans små ompalompier sitter och smyglyssnar, men föreställ er amerikanska storbolag i deras ställe. De skulle bete sig som om Ingvar Åkesson skulle ha drabbats av gammastrålning och få hulksjukan. Och inte nog med det, de är förbannat bra på att skicka helt absurda räkningar också. FRA har i alla fall inte den möjligheten. Än…

FRA-debatten har samlat röda och blå, unga och gamla, män och kvinnor, stekare och nördar, hedningar och frireligösa och sexuella av alla olika slag under samma paroll. Det har helt enkelt varit en förbrödring av sällan skådat slag. Kanske är det just det där med förbrödring som gjort att F! i stort sett hållit sig borta från debatten. Kanske har vi andra inte tryckt tillräckligt på att förbrödringen inte på något sätt utesluter försystring. I själva verket har det förekommit en hel del av det också, men mest av allt har vi ägnat oss åt samförstånd långt bortom det lilla område vi alla har en eller annan variant av mellan benen. Och det måste ju ändå vara den allra bästa formen av samförstånd, eller hur?

Nåväl, allt detta har pågått ganska länge nu. En del har kämpat mot lagen sedan 2006 andra har kommit till efter hand, många alldeles på sluttampen och alla är precis lika välkomna, även F!. Jag kan dock inte låta bli att bli fundersam när jag läser slutklämmen i F!:s uttalande: “Feministiskt initiativ ställer sig i täten för de starka protesterna mot FRA-lagen och kommer att verka för att lagen ska rivas upp!”

Jag vill inte verka ogin, men täten har sedan länge passerat F!. De har en del jobb att göra nere i klungan innan de kan börja fundera på att ligga i täten. Men naturligtvis är det roligt att de äntligen hoppat på tåget och jag hoppas att vi alla ska kunna dra vårt strå till stacken för att bidra till att lagen rivs upp.

Själv tänker jag ägna resten av dagen åt självransakan och ställa mig själv tunga och viktiga frågor. Tänk om jag:

1. tryckt hårdare på att även kvinnor drabbas av FRA-lagen?
2. lyft fram att både Reinfeldt, Tomhylsan och Ingvar Åkesson är någon sorts män?
3. poängterat att jag som KVINNA tycker illa om massavlyssning?
4. pekat på att kvinnor generellt pratar mer än män och därmed drabbas hårdare av FRA:s smyglyssning?
5. lyft fram det faktum att antenner är typiskt falliska symboler för maktfullkomliga patriarkala strukturer?

Tankarna plågar mig. Jag känner mig alldeles svettig av alla dessa “om”. Är jag månne en könsförrädare? Kanske har jag genom mitt patriarkala tänkande bidragit till att F! även om de nu äntligen är med på tåget, trots allt hänger och flaxar i vinden bakom sista vagnen? Åh, ve! Dessa plågsamma tankar! Hur ska jag stå ut? Om jag bara haft en mangel att ställa mig på! Men vad gör vi moderna kvinnor som inte äger manglar? Balanserar på strykjärnet? Jag vet ingen råd!

Eller förresten, jag skiter faktiskt i allt det där. Den dagen jag börjar betrakta min omvärld genom ett par genusglasögon hoppas jag att någon ger mig en smäll så att jag kommer till sans. Jag tänker aldrig betrakta mina medmänniskor genom något annat än mina läsglasögon (annars blir de smått diffusa). Jag vill se dem för det de är, inte som representanter för ett kön.

Beatrice Ask har inte sagt flasklock sedan hon gick ut och tyckte att det är bra att amerikanska stroföretag mutar svenska poliser. Man hade ju kunnat tänka sig att en justitieminister borde ha sagt något litet om FRA, men när inte ens statsministern känner sig manad att prata om det så kanske det är förståeligt. Eller också har det att göra med att Fredrik bad Beatrice att hålla käften om alltihop på det där riksdagsgruppsmötet i januari 2007.

Nåja, nu poppar i alla fall justitieministern upp som gubben (eller kanske tanten) i lådan i dagens SvD med ett regeringsförslag om hur man ska ta sig an problemen med den organiserade brottsligheten. Är det månne en avledningsmanöver från FRA-frågan? Självklart. Regeringen vill inte diskutera det som resten av svenska folket vill diskutera, så då drar man upp organiserad brottslighet, för det måste ju folk tycka minst illa om som självaste FRA-lagen, eller hur?

Det är naturligtvis inte bra med organiserad brottslighet och man måste försöka ta itu med den på något sätt, men redan vid den andra punkten av alla fina krafttag som regeringen tänker ta till mot fulingarna börjar jag ana oråd. Det står nämligen så här:

För det andra vill regeringen att myndigheterna ska vidareutveckla sitt samarbete på underrättelseområdet. Sedan början av 2006 bedriver polisen, Åklagarmyndig­heten, Ekobrottsmyndigheten, Tullen och Skatteverket en myndighetsgemensam verksamhet vid regionala underrättelsecenter i Stockholm, Västra Götaland och Skåne. Erfarenheterna och resultaten från detta samarbete är goda varför den nu också ska byggas ut till att omfatta hela landet.

I nästa punkt poängteras att SÄPO ska få nationellt huvudansvar för att “förebygga, kartlägga och motverka den grova brottslighetens otillåtna påverkan på politiker, myndighetsföreträdare och journalister.” Jag börjar se ett mönster och det klarnar en del när jag ser att Ask också poppar fram i dagens DN , denna gång i sällskap med Nyamko Sabuni och Maria Larsson. Här beskrivs nya grepp mot prostitution och trafficing.

Först studsar jag på att man vill undersöka “i vilken utsträckning polisen kan använda sig av provokativa åtgärder för att bekämpa grov brottslighet”. Att ge poliser rätten att provocera fram brott är som att ge läkare rätten att smitta folk med sjukdomar så att de kan försöka bota dem igen. Det är faktiskt inte ok. Men än mer oroande är att hela slutet på debattinlägget andas “internationellt samarbete och metodutveckling” och att “strukturerna för samordning av arbetet behöver stärkas”. Det internationella samarbetet ska innefatta Norden, Östersjöregionen, EU och ett “bredare internationellt perspektiv”. Så fint, Östersjöregionen är en fin omskrivning för bland annat Ryssland och det bredare internationella perspektivet torde väl främst vara USA.

Visst, samarbete är ju effektivt. Speciellt på underrättelseområdet som nämns i SvD-artikeln. Fråga bara FRA som trånar efter att få vara med i internationella kabelklubben. FRA, ja… Hur var det nu? Vilka stammisar har de egentligen i FRA-butiken? Rikspolisstyrelsen, Rikskriminalen, Säpo… och säkert en hög till som vi inte känner till. Hmmm… Och nog har väl organiserad brottslighet av olika slag tagits upp som ett av de så diffusa “yttre hoten” som regeringen anser motivera FRA-lagen? Betyder det i så fall att FRA:s tjänster kan kallas in för att ta tag i den organiserade brottsligheten? Antagligen. Dessvärre betyder det då också att alla vi andra med nu liggande lag kommer att behandlas som en del av den organiserade brottsligheten. Det känns ju halvtrist.

Helt plötsligt framstår inte justitieminister Asks “historiska satsning” mot organiserad brottslighet och trafficing inte som något annat än ett tarvligt försök att på omvägar återigen försöka legitimera massavlyssning av det svenska folket genom att skrämma oss lite mer. Tydligen var vi inte tillräckligt rädda för terrorister, så regeringen fick tänka till en gång till. Kanske fick någon en snilleblixt på det där knytkalaset Maud hade hemma i Högfors för ett tag sen. Det känns ju onekligen som om taktiken lagts upp efter ett par snapsar för mycket. “Ok, de gillar terrorister, men mc-knuttar och svartmuskiga män med odefinierat östeuropeiskt brytning som har trafficing som hobby är väl till och med svenska medborgarpuckon rädda för, eller hur?”

Missförstå mig nu inte, det finns all anledning i världen att ta den organiserade brottsligheten ordentligt i örat och det måste naturligtvis ske genom internationellt samarbete, men jag kan inte låta bli att bli lite orolig när båda dessa utspel görs just nu och dessutom åtföljs av samma eller liknande argument som använts för att motivera FRA-lagen.

Visst måste vi bekämpa organiserad brottslighet, men det får aldrg ske på bekostnad av de oskyldiga medborgarnas rätt till personlig integritet. Jag och många med mig är varken medlemmar i Hells Angels eller ägnar oss åt trafficing, därför är det också självklart att vi inte ska behandlas som om vi ägnade oss åt sådan verksamhet.

FRA är minsann inte lite fräcka. Inte nog med att de tycker det är okej att massavlyssna det svenska folket, nu har de tydligen givit sig på Gud fader själv! Ja, inte direkt då, men nu kommer det i alla fall fram uppgifter om att de smyglyssnat på Ulf Ekman och han har ju en del kontakt med han där uppe.

Evangeliska Frikyrkans ordförande, Stefan Swärd, hävdar att FRA:s intrång är ett hot mot religionsfriheten, men så brukar ju det lägret å andra sidan tycka att lagen om hets mot folkgrupp är ett hot mot religionsfriheten, så det tar jag faktiskt med en nypa salt. Mest oroande är väl att FRA-anställda utsetts för risken att bli frälsta och om det är några jag inte vill ska kontrollera FRA, så är det Livets Ord. Då skulle vi alla ligga pyrt till. Hemska tanke!

Skämt å sido, så har Centrum för Rättvisa lämnat in en begäran om prövning av FRA-lagen till Europadomstolen. Mycket bra. Inte en dag för sent.

Kreativiteten flödar bland FRA-motståndarna. Klara på Kurvigheter föreslår att riksdagsmännen ska vägra kvitta ut FRA-anhängare i höstens omröstning. Det är ett mycket bra förslag. Dessutom har Anton Holmstedt, ordförande för muf i Linköping anmält sin lokale riksdagsman, Finn Bengtsson, till Allmänna reklamationsnämnden för att han röstade ja till FRA-lagen. Kreativitetsguldstjärna för det. (Credstjärna till Emma som tipsade om detta.)

Och regeringens kreativitet då? Den lyser fortfarande med sin frånvaro. De sitter fortfarande och tjurar om att alla är så jäkla puckade medan de själv är så himla smarta. Det blir det ingen guldstjärna för, Det blir en fet bakläxa istället.

Nu när regeringen ligger lite risigt till skulle man kanske kunna tro att de var tacksamma för allt stöd de kan få. Jag misstänker dock att Fredrik satte morgonkaffet i halsen när han såg att han får uppbackning av självaste Stig Bergling. Bergling besitter säkert en hel del kunskap i ämnet eftersom han jobbat för både SÄPO och den ryska underrättelsetjänsten GRU. Dessvärre klassas den här sortens dubbelarbete som grovt spioneri.

Med tanke på Berglings förflutna känns det lite underligt att han nu går ut och försvarar FRA-lagen med att den är nödvändig för Sveriges säkerhet. Sveriges säkerhet? Vadan denna plötsliga omsorg om Sveriges säkerhet? Inte skänkte han den en tanke på den gamla goda tiden när det begav sig, så varför nu? Är det månne en klassisk omvändelse av typen “när fan blir gammal blir han religiös”? Han har till och med mage att slänga fram det gamla slitna “rent mjöl i påsen“-argumentet. Ha, ha! Där satte jag morgonkaffet i halsen av ren fröjd. Kanske är det så att herr Bergling gjort mer för att slå hål på det argumentet än vad vi på motståndarsidan någonsin skulle kunna göra. För ingen kan väl rimligtvis tycka att Bergling har rent mjöl i påsen.

Hade jag inte vetat bättre skulle jag ha gissat att Bergling fått betalt av en tät FRA-motståndare för att skriva den där debattartikeln. Och även om han försöker klappa ÖB medhårs genom att kalla honom “sympatisk”, så tror jag att just den här spionen kommer att få det svårt att komma in från kylan.

Nästa stolpskott i FRA-debatten står Politikbloggen (Inte att förväxla med Politikerbloggen) för. Där hävdas det nämligen att FRA-mostådet är homomaffians fel. Jag rekommenderar folk att läsa detta sanslösa inlägg som ett exempel på den sämsta argumentationstaktik jag sett på länge. Den överträffar till och med herr Berglings märkliga försvar av FRA-lagen. Författaren försöker nämligen visa att det bara är sådana där läskiga homosar som tycker illa om FRA-lagen och att de har otäcka “tentakler in i maktens boningar” och att dessa slutar någonstans i närheten av Mona Sahlin.

Nåja, dumma argument är naturligtvis lätta att slå hål på:

1. Om alla som protesterar mot FRA-lagen är homo betyder det att över 85% av Sveriges befolkning är homo. Mer seriösa undersökningar i ämnet tyder på att omkring 5-10% klassificerar sig själva som homo eller bi.

2. Om homosexuella på något sätt skulle vara överrepresenterade i FRA-motståndet, så kan det ju ha sin helt naturliga förklaring i att människor som på något sätt bryter mot normen har närmare till insikten om att “rent mjöl i påsen”-argumentet är en stor fet bluff. Hur kul skulle gayfolket få det om en riktigt illasinnad regering kom till makten och började leka med FRA:s leksaker? Vi skulle antagligen hamna längst fram i avlyssningskön tillsammans med alla “yttre hot” med utländska namn.

Personligen tycker jag att det är bra att folk engagerar sig i frågan och kan inte riktigt se att sexuell läggning, etnisk bakgrund etc skulle vare sig kvalificera eller diskvalificera någon från FRA-debatten. Möjligen diskvalificerar Politikbloggen sig själv genom ett så urbota korkat blogginlägg.

Även om dessa två stolpskott säkerligen gynnar FRA-motståndet, så är det betydligt roligare att se ett intelligentare inlägg i debatten från ett gäng tunga folkpartister i DN debatt uppmanar regeringen att lyssna på folket och dra tillbaka FRA-lagen. De ger Fredrik pisk för regeringens envetna försök att få motståndarna att framstå som obildade puckon och avslutar med att konstatera: “Det är ingen svaghet att ta intryck av goda argument och engagerade människor - det är en styrka.” Så rätt de har. Tråkigt bara att man ska behöva påpeka det för en regering som består av vuxna människor.

Slutligen så tycker Ingvar Åkesson synd om sig själv IGEN och beklagar sig över att han och andra FRA-anställda inte får berätta om deras fantastiska verksamhet. Jo, visst, jag inser problemet. Eller nej, faktiskt inte. FRA har ju läckt som ett såll på sistone, så nog skulle rapporter om FRA:s fantastiska hjältedåd kunna nå ut.

Det är ganska talande att FRA:s anställda, trots den press som de nu befinner sig i, bara går ut och berättar om missförhållanden. Borde inte deras reaktion vara att försvara sig med att strategiskt läcka information om något maffigt hjältedåd de utfört med sin spaning? Det ser onekligen mer och mer ut som att FRA egentligen inte uträttat så himla mycket på sistone. En av tankarna bakom FRA-lagen var ju faktiskt att ge FRA något att pyssla med. Ja, och sen får vi ju inte glömma att Ingvar vill vill vara med i kabelklubben. Men snälla Ingvar, om du vill känna gruppgemenskap och mystik, så kan du väl bli frimurare som alla andra.

Andra skriver:
FRA-lagen hör inte hemma i en modern rättsstat
De kräver att regeringen backar om FRA-lagen
Att Ingvar Åkesson är en “hedersknyffel” förändrar ingenting
Det handlar om medborgarrätt
Centerpartister bildar front mot FRA-lagen
FRA: Snöbollen växer - nu även fp-uppror!

Vissa spioner har klass. Andra har det inte. James Bond drar av sig dykardräkten, rättar till flugan och glider sedan helt oklanderlig in på något casino för att rädda världen. FRA sitter och häcker i bunkrar vid Lovön och får våta drömmar av blotta tanken på att få scanna, dvs massavlyssna, alla svenska medborgares mejl, telefonsamtal och internettrafik. Onekligen har FRA en del att lära av herr Bond.

När nu FRA börjar med helsidesannonser i hopp om att kunna värva allt det folk som behövs för att massavlyssna ett helt folk, så tror de kanske att de tar ett par kliv närmare Bondstatus, men inte då. Visserligen brukar Bond också få helsidesannonser, men nog känns väl FRA:s slogans lite bleka bredvid Bonds? “Är du nyfiken på din grannes e-post? Då ska du inte jobba hos oss” är helt enkelt inte lika gångbart som “Octopussy” och “Quantum of Solace”. FRA måste helt enkelt jobba in lite illa dold erotik och mystik i sitt budskap. Dessutom faller deras slogan på att de allra flesta antagligen är ganska intresserade av sina grannars förehavanden. De flesta skulle aldrig erkänna det, men nog sneglas det en hel del grannar emellan bakom gardiner och häckar i vårt avlånga land.

Mitt i denna antagligen osedvanligt dyra rekryteringskampanj, som de som ska avlyssnas själv får bekosta i form av skattepengar, så går Maria Wetterstrand (mp) ut och säger att nyanställningarna inte behövs. Det grundar hon på en förhoppning om att godtycklig massavlyssning inte kommer att ske. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite underligt, med tanke på att miljöpartiet med sin överenskommelse med socialdemokraterna har åstadkommit följande:

1. Att FRA-lagen med stor sannolikhet träder i kraft 2009 och att hela den tekniska apparaten köps in, installeras och dras igång, istället för att stoppa lagen redan i höst innan onödiga pengar spenderars.

2. Om två år, när miljöpartiet hoppas sitta där med de en eller två ministerposter de antagligen blivit lovade av socialdemokraterna, så kommer de sannolikt att bli blåsta av sossarna eller stå på deras sida när de säger: “Ja, men nu när allt är installerat och färdigt kan vi ju inte bara kassera det. Och tänk på alla stackars spioner som skulle bli utan jobb! Det skulle vara ekonomiskt och arbetsmarknadsmässigt oförsvarbart. Istället driver vi igenom en FRA-lag light. ” Det vill säga en FRA-lag som faktiskt inte skiljer sig speciellt mycket från den vi fått på halsen nu.

I all den här förvirringen, dyker det dessutom upp ny information som talar mot det som FRA-anhängarna stått och sagt i riksdagen och i media. Till exempel, har den ryska internettrafiken seglat upp som en av de största anledningarna till att tvinga genom lagen. Tänk vilket fett äpple den vore att ge till fröken USA för att hamna i god dager och få sitta längst fram i klassen!

Men efter allt strul och krångel med FRA-lagen, så sätter sig nu den ryska björnen på tvären och tänker kanske inte ens skicka några kabelsignaler from Russia with love till FRA. Och då blir Tomhylsan rasande på de som tidigare, och tydligen med rätta, påpekat att Ryssland skulle vara FRA:s huvudmål och anklagar dem för att riskera rikets säkerhet. Betyder det då också att dessa sanningssägare är fair game för FRA? Självaste försvarsminister Tomhylsan har ju sagt att deras påståenden är ett hot mot rikets säkerhet och FRA-lagen är ju som bekant ganska generös på den punkten. Alla får vara med i “yttre hot”-gänget.

Och kanske är Tomhylsan själv rikets största försvarare. För om nu informationen om att FRA siktar in sig på Ryssland är så farlig, så har ju Tomhylsan bara agerat i nationens intresse när han valt att undanhålla denna viktiga information för landets riksdagsledamöter, eller hur? För inte behöver väl de veta exakt vad de röstar om?

Men jag kanske är elak. Tomhylsan har det jobbigt just nu. Inte nog med att folk riskerar rikets säkerhet genom att säga saker som man tydligen inte får säga, nu går dessutom IT-branschen ut på bred front och och talar om att FRA-lagen jagar bort IT-företag från Sverige. Det resulterade i att stackars Tomhylsan gör som vilken påkommen sjuåring som helst. Han pekar på alla andra och säger. “De gör det också!”

För att göra det hela ännu värre, så framkommer det nu uppgifter om att FRA, precis som vi sagt länge, faktiskt inte bara ägnar sig åt underrättelseverksamhet, utan också samarbetar med SÄPO och rikskriminalen. Kanske är även denna information känslig för rikets säkerhet, för det verkar inte som om riksdagsledamöterna fått ta del av den heller innan de tryckte på röstknapparna. Jag tycker nog att tillämpningen av “for your eyes only” går lite väl långt när inte ens de som ska fatta besluten vet vad de röstar för eller emot.

Vad är då kontentan av den här soppan? Tja, det vet nog ingen än. Men att det förekommit en hel del aktivt arbete med att föra både riksdagsledamöter och medborgare bakom ljuset står klart. Att vi riskerar att drabbas av en FRA-lag light för att miljöpartiet är regeringskåta känns också ganska uppenbart. Dessutom pågår FRA:s personal- och tekniska upprustning i detta nu. Får vi inte stopp på den mycket snart, kommer vi antagligen att få höra att vi inte kan slösa bort så mycket pengar och jobb genom att slopa FRA helt för en liten detalj som den personliga integriteten.

Vad tycker då jag?

Jag tycker att man i nuläget borde lägga krut på att reda ut den kriminella verksamhet FRA ägnat många år åt. Man borde också reda ut regeringens behandling av FRA-lagen, eftersom den lämnar en hel del att önska.

Jag tycker dessutom att den personliga integriteten är ovärderlig. Därför spelar det ingen roll om ett slopande av FRA kommer att kosta mycket pengar. Att förlora integriteten kostar mer.

Jag tycker att Tomhylsan lider av en osund rysskräck kombinerad med en ännu mer ohälsosam och opropertionerlig glorifiering av USA.

Jag tycker inte det minsta synd om regeringens älskade spioner som kommer att få söka nya jobb om ett år eller två. Vill de spionera får de väl smyga bakom gardiner och häckar precis som resten av det svenska folket gör.

Ingvar Åkesson har en bit kvar…

Först och främst, ett stort grattis till Oscar, som vann nyhetspriset 2008. Kul och mycket välförtjänt!

Det är inte bara Ingvar som kan snappa upp saker som inte är menade för hans ögon. Vi pirater är inte heller så dåliga på sånt. Tidigt i morse snappade jag upp ett brev från Fredde som verkar ha en händelserik vecka i Almedalen tillsammans med sina Alliansvänner:

Hej fru talman, tjena kungen,
här e’ brev från älsklingsungen.
Vi har kul i Almedalen,
och bor flott i rum med minibaren…

Fredde

(Och innan någon börjar klaga på nödrim och bristande taktkänsla vill jag bara påpeka att om Povel Ramel lyckades bygga sin karriär på båda, så borde väl jag vara förlåten för ett enda litet snedsteg, eller hur?)