Veckan börjar strålande! Professor emeritus och tidigare rektor för Uppsala universitet, Stig Strömholm förfasar sig på DN Debatt om att Lars Leijonborg föreslagit att man ska ta bort kårobligatoriet. Stackars Strömholm är så upprörd att han skriver så här: “Det är inte någon överdrift att beteckna de upsaliensiska studentnationerna - instutitionerna och byggnaderna - som ett unikt svenskt kulturellt världsarv.” Han konstaterar dessutom storslaget att “Här finns uppenbara likheter med de buddabilder som talibanerna i religiös nitälskan förstörde i Afghanistan.”

Okej, de “uppenbara likheterna” går tydligen mig helt förbi. Han pratar också om att det är en rättighet att få välja vilken förening man ska tillhöra. Det är väl självklart. Det borde vara lika självklart att få välja att inte vara med i en förening också, eller hur? Han oroar sig för att nationerna kanske kommer att tvingas säljas ut och ve, vad ska då hända med de fina byggnaderna?

Jag vet inte vad som skulle hända med de fina byggnaderna, men jag vet att studenterna knappast pysslar om dem. Sist jag till exempel var på V-Dala nation i Uppsala ville jag gråta över hur sliten Alvar Aaltos i funkisdröm var. Jag tror inte att det sett en renovering på minst 30 år om man inte räknar den ständigt närvarande spritångan som en form av konservering. Sen måste jag väl i ärlighetens namn säga att nationernas verksamhet idag till största delen involverar att förse studenter med billig sprit. Behöver man deras hjälp för något annat bör man inte gå dit före halv tre på dagen eftersom kuratorerna sällan kvicknar till innan dess.

Nåväl, behåll för all del nationerna, men jag är inte helt säker på om jag tycker att det ska vara obligatoriskt att vara med och jag tycker definitivt inte att deras hotade existens kan jämföras med de förstörde buddabilderna i Afghanistan. Lite sinne för proportioner måste man ju trots allt ha.