Jag tycker synd om Göran Persson. Inte för att han är som en liten kärring på kafferep och snicksnackar skit om alla och envar i tid och otid. Det får han allt stå för. Nej, jag tycker synd om honom för att han var gift med någon i sju år för mycket och jag förstår inte varför det blåses upp nu? Varför?

Sanningen är att det finns massor av människor som lever i äktenskap eller förhållanden som de borde ha lämnat för längesedan. Alla har olika anledningar. Vissa skyller på att de har barn, andra skyller på pengar och status och vissa skyller på att partiet skulle lida för det och voj hur skulle det gå för Sverige då? Sanningen är att anledningarna inte spelar någon roll. Folk gör det de tror är rätt, det är knappast av illvilja. När det gäller att stanna för länge i ett förhållande, så betalar man dessutom ett högt personligt pris. Vad man inte behöver är att det kommer kvällstidningsjournalister och slår en i huvudet med det.

Och jag förstår mig inte på Görans ex-fru Annika Barthin heller. Varför stannade hon kvar om det nu var så hemskt? Kan man ana att hon även om hon int tänkte på partiet och Sverige åtminstone tänkte en hel del på pengar och status? Skit samma om Göran inte ville skriva på skillsmässopapperen. I Sverige kan man skilja sig utan bådas kråka på papperet. Dessutom verkar hon ju inte ha några betänkligheter mot att prata med pressen, så det kunde hon ju gjort då med om det knep. Nej, var och en får ta ansvar för sitt.

Sedan har jag funderat på det där med att homosexuella ska få rätt att gifta sig på samma sätt som heterosexuella. Eller rättare sagt, det är väl inget att fundera över. I ett demokratiskt land ska man få gifta sig med vem man vill. Tänk om någon kom på tanken att säga att jag som vit inte skulle få gifta mig med någon med lite mindre blåvit hud? Då skulle det med all rätt bli ramaskri. Ändå låter staten representanter från diverse olika religiösa falanger säga i stort sett vad som helst om homosexuella. Och i det nya lagförslag som läggs fram ska så vitt jag förstår de religiösa förbund som har vigselrätt fortfarande ha rätt att säga nej till att viga homosexuella par. Det är detsamma som att säga att de ska få tacka nej till att viga ett par som inte har samma hudfärg och sånt ska inte staten stödja. Jag tycker att staten helt borde ta över de juridiska aspekterna av ett giftermål och sen kan man ha vilken ceremoni man vill.

Ett äktenskap är en privat angelägenhet. Man har själv ansvaret för vem det är man gifter sig med och man har själv ansvaret för om och när man vill avsluta det. Det är inget som någon annan har något att gra med, varesig man är hetero-, homo- eller statsministersexuell.

Slutligen vill jag bara säga två saker:

Jag har inte alls har några problem med GB:s nya glass, Girlie. Jag tycker inte att den cementerar förlegade ideal om hur pojkar och flickor ska vara. Jag är övertygad om att större delen av mina manliga vänner kommer att kasta sig över den med stor förtjusning.

Jag kan också meddela att mina fifteen minutes of fame igår på TV4 har lett till precis det man kan förvänta sig av offentligheten. Jag har fått en massa snälla meddelanden (som jag är glad för och som jag lovar att svara på så snart jag kan) och ett antal pubertala meddelanden från folk med en osund fixering vid sina egna kön. Jag har dessutom fått det nya smeknamnet “Censurhora”. Minsann. Kärt barn har många namn. That’s life. ;-)