Ni som läste igår vet att jag startat min alldeles egna religion, så därför tänkte jag sätta igång och predika på en gång. Ordet för dagen är respekt. Jag tycker mig nämligen urskilja en viss brist på det, speciellt när en möjlighet att få 15 sekunder berömmelse uppenbarar sig. Låt mig ge två exempel:

Hon körde näsan rätt in i liket - Therese Anselmsson råkade hitta ett lik i vattnet när hon promenerade längs Norr Mälarstrand. So far so good. Polisen kallades till platsen och de tog hand om mannen. Sedan sker två saker. 1. Therese är tydligen inte nöjd med sin insats utan bestämmer sig för att prata med Aftonbladet och i detalj berätta hur illa liket luktade, att det var alldeles uppsvällt och att hon körde näsan rakt in i det. 2. Therese gnäller och känner sig som ett offer för att polisen inte undrade om hon mådde bra. Hon fick därmed sömnproblem. Om det finns någon rättvisa i världen så hoppas jag att Therese i själva verket sov dåligt för att hon frossade i “likets” äcklighet för att själv få uppmärksamhet och utan en tanke på att “liket” faktiskt var en person med nära och kära som nu kunde läsa alla detaljer om pappans lukt och tillstånd i tidningen för att Therese var mediakåt.

Barnflickans nya liv - Är det inte dags att lämna Sara Svensson ifred och låta henne försöka få någon sorts liv tillbaka efter helvetet i Knutby? Är det verkligen så himla intressant att hon går och klipper sig och färgar håret? Hennes frisör drabbades tydligen av samma mediakåthet som stackars Therese med näsan i liket, för han känner sig manad att dela med sig av sina erfarenheter till svenska folket: “Jag föreslog att vi skulle lägga in lite svarta slingor i det röda och att jag skulle klippa upp hennes hår.” Tack för det Elias Alasaad, mediakåt frisör.

Jag förstår inte denna enorma vilja att synas till vilket pris som helst. Är det inte tillräckligt stort att vara den som hittar en död man och ser till att hans nära och kära får veta vad som hänt med honom? Eller att vara den som ger någon som haft det svårt en klippning utan att leverera en traumatisk mediaupplevelse på köpet? Världen behöver en ordentlig dos medmänsklighet. Kan man inte ge andra respekt, bör man faktiskt inte förvänta sig att få det tillbaka heller.