Det här är den roligaste veckan på länge. Först ut var Pelle Kanin, sedan kom Irans president och nu det före detta tennisproffset Nisse Holm, som inte kan ha varit så mycket till proffs för jag har då aldrig hört talas om honom.*

Nåväl, Nisse har skrivit en krönika i Expressen under rubriken “Idrotten räddade mig från litteraturen”. I denna krönika raljerar han över “bokmalarnas” och hävdr att de lever i en påhittad fantasivärld, medan han minsann lever i den riktiga världden, den som kretsar kring tennistouren. Hmmm…

Låt oss för rättvisans skull granska några av Nisses argument och ståndpunkter:

“Jag har aldrig läst en bok i hela mitt liv.” - Det är verkligen inget att vara stolt över, Nisse. Jag kan däremot skryta om att jag spelat tennis.

“En gång försökte jag faktiskt att läsa en bok. Det var en Hamilton-bok av Guillou, men jag la av efter knappt tio sidor. Det är så segt att läsa - jag föredrar att leva.” - Och varför kan man inte läsa OCH leva? Det finns ingen motsättning i det. Och för att använda Nisses egen begreppssfär, man måste träna sig på att läsa precis som man tränar sig i att spela tennis. Man smashar inte ut motståndaren eller läser ut en bok utan övning.

“Jag vill hävda att idrotten är mer berikande och utvecklande för ungdomar än den överskattade företeelsen litteratur. Jag vet att jag svär i kyrkan – det är inte politiskt korrekt att misstro litteraturens kraft. Men jag tror på det verkliga livet, det är där utmaningarna och lärdomarna finns, inte i en fantasivärld med en massa sega bokstäver.” - Det är klart att böcker är tråkiga när man har lässvårigheter, men Nisse, dessa seeega bokstäver kan uttydas genom träning. Det finns hopp. Se ovan vad det gäller träning och paralleller till tennis. Kanske är läsning en utmaning du borde satsa på att övervinna?

“Tack vare tennisen känner jag människor ur alla samhällsklasser och mitt sociala nätverk är garanterat större och mer berikande jämfört med det hos en insnöad bibliotekarie från Umeå som en gång om året får dricka litet ljummet rödvin och mingla med Ranelid och andra kulturkoftor på svenska mässan.” - Ja, det är ju verkligen folk från alla samhällsklasser som spelar tennis. Muhammed i Rinkeby åker ofta till Kungliga Tennishallen och drar av några set för att sedan åka ner till Båstad under tennisveckan, spruta lite Dom Perignon på polarna och köpa drinkhoror. Dessutom kan jag själv intyga att Björn Ranelid inte är en yllekofta. På bokmässan går han alltid och jäser i en liten väst så att hans muskulösa armar och bringa kan glänsa solariegula i mässhallsljuset.

“Dönickarna som läser pallar inte verkligheten, de pallar inte att returnera cross och hålla serven. De blir mjuka i brallan av alla de krav och utmaningar vi möter i det dagliga livet.” - Har du någonsin tänkt på att böcker handlar om verkligheten, Nisse? Verkligheten finns sannerligen inte på centrecourten. Och “mjuka i brallan”? Please! Man blir inte mjuk i brallan av böcker, vita linjer gör en mjuk i brallan. Det borde fler tennisspelare fundera på.

“Jag vill hävda att ingen bok i världen kan ge mig de verktyg och förmågor jag fått tack vare tennisen. Ingen bok i världen hade tagit mig till paradisön Soneva-Fushi (där Madonna semestrar) på Maldiverna men där jag och brorsan (som bäst rankad 17 i världen) invigde en tennisbana. Säg mig den som får åka dit och inviga ett bibliotek?” - Här tror jag faktiskt att du har rätt, Nisse. Jag tror inte att en bok skulle kunna förändra dig. Hur skulle den kunna göra det? Du orkar ju inte ens bemöda dig med att läsa en hel bok! Och tänk så fint att du varit och semestrat på samma ö som Madonna, för att inte tala om den där tennisplansinvigningen i Wimble… jag menar Maldiverna. Stort. Men har du tänkt på att om din bror var rankad nr 17 i världen, så hade de antagligen redan frågat 16 personer som tackat nej innan de kom till er? Mindre stort.

Det är väl bra att folk håller på med sport, jag har inget emot det, men jag kan inte se att det skulle hindra någon från att läsa. Det är bra att ta hand om både kropp och själ. Och Nisse Holm, tja… Det är mest sorgligt att han inte fattar hur han framstår i sin artikel. Nisse är säkert en trevlig, skojfrisk och levnadsglad prick som fått ut en massa av att slå en liten luddig, gul boll över ett nät..fram och tillbaka, fram och tillbaka…i flera år… Därför är det tråkigt att han själv väljer att visa upp sig som årets pucko. Han har nog mer att ge, fler servess i skjortärmen.

Här kommer en liten tennisfilm för att visa tennisens förmåga att sprida sig i alla samhällslager, Monty Python med “Anyone for tennis?”

* Vilket inte behöver betyda något alls eftersom mitt sportintresse är lika stort som de berömda fiskarnas berömda ointresse för cykling.