Min bloggvän Tinnitussan gjorde mig för några dagar uppmärksam på en alldeles utmärkt artikelserie i dn skriven av Maciej Zaremba. Zaremba tar upp hur Lärarhögskolan i Stockholm drabbats av den så förfärligt populära och uppenbarligen smittsamma kränktheten.

I sina artiklar beskriver Zaremba hur verksamheten och lärarna påverkats negativt av en lång rad underliga och obefogade anmälningar om diskriminering. Jag har inget emot anmälningar om det föreligger sann diskriminering, men lyssna på det här exemplet:

En lärarstudent visade uppenbara brister när hon var ute på praktik och fick därför med rätta underkänt på sin praktiken. Då kontrade studenten med att hänvisa till att hon har “perceptionsstörningar” och att hon minsann är lesbisk. Hennes lärare svarade att han inte kände till det och att hans uppgift bara var att bedömma hennes arbetsinsatser. (Bra svar.) Då blev studenten ännu mer kränkt över att han inte känt till hennes läggning. (Que?) Intressant nog kom hennes anmälan in hela tio månader efter det inträffade och ombudsmannen tog ingen hänsyn till att hon även anmält en annan lärare, studentkåren, och skolans jurist. Hon var ju alldeles extra kränkt för att läraren inte intresserat sig för vilken läggning hon hade. Jag undrar hur många hon anmält om han faktiskt visat något intresse för det.

Det finns upprepade anmälningar om homofobi vid Lärarhögskolan och varje gång rycker Gaystudenterna ut till försvar. Det är lärare som ska prickas och böcker som ska bannlysas. Är det så konstigt att de numera, med all rätt och mycket fyndigt, kallas de rosa khemererna?

Jag blir så beklämd av den här offersjukan. Främst för att den fullkomligt ruinerar alla chanser till sann upprättelse för de som verkligen blivit diskriminerade. Hur kul är det att anmäla någon för diskriminering om man genom att göra det omedelbart klumpas ihop med en samling självutnämnda, kränkta offer-idioter? Jag skulle verkligen inte gilla det. Dessutom borde man ju verkligen se till att dessa självutnämnda offer inte kommer ut och undervisar i skolan. Vad ska de lära ut? Att man kommer längst i livet om man agerar förorättat offer? Hemska tanke!

Jag förstår att det kan finnas enskilda puckon som får en kick av att vara offer, men skam för de organisationer som stödjer dem helhjärtat utan att en enda gång göra en realistisk och kritisk granskning av vad som egentligen hänt. Det är jättebra att det finns en förening för gaystudenter, men de borde ta mig fan skämmas över att ta på sig rollen som både domare och bödel i tid och otid. Jag är helt säker på att det finns tillräckligt med fall av äkta diskriminering för att de ska kunna hålla sig sysselsatta. De behöver inte stödja uppenbara rättshaverister.

Inte sjutton är det diskriminerande av en lärare att inte veta att en student är lesbisk. Det finns massor av folk som jag inte har en aning om vilken läggning de har. Diskriminerar jag månne dem med min okunskap? Knappast. Vore det inte långt mycket värre om läraren faktiskt visade ett stort intresse för hennes läggning?

Genom sin position som både “perceptionsstörd” och lesbisk sitter den kvinnliga studenten i ett guldläge. Hon hävdar att hon är ett offer, när hon i själva verket sitter i en maktposition som skulle gjort självaste Pol Pot imponerad. Vad skulle den stackars anmälde läraren rimligtvis kunna sätta emot någon som inte bara tillhör en eller två, utan hela TRE utsatta grupper? (Hon är ju gud bevars kvinna också!) När hon spelar ut sina tre offertrumfkort kan han inte göra annat än att agera slagpåse. Allt annat skulle innebära mer kränkningar av den “stackars” studenten.

I det här fenomenet urskiljer jag dessutom en väldigt obehaglig trend. Grupper som tidigare lidit av svår, äkta diskriminering väljer sällan att skaka av sig offerrollen när de kommit så långt i sin kamp att de i princip har samma rättigheter som alla andra. Nej då, istället för att vara glada över sin nyvunna frihet och fokusera sin energi på de eventuella detaljer som kvarstår i rättighetsarbetet, så börjar de genast att vältra sig i offerrollen och utöva en illa dold hämndlust.

Här kommer några exempel:

Kvinnosaksrörelsen - En jättebra rörelse som gjort mycket bra genom historien. Dessvärre har den nu i mångt och mycket förvandlats till någon sorts ideologisk Godzilla som inte vill ha samma rättigheter som män. De vill “bygga samhället efter kvinnors behov” och “avskaffa manligt våld”. Männens behov spelar naturligtvis ingen roll och kvinnligt våld är tydligen inte så farligt. Jag tror jag dånar!

Staten Israel - Judarna har i princip alltid varit förföljda och förföljelserna fick ett mycket obehagligt och fullkomligt vidrigt crescendo i och med nazismens framfart. Världen drabbades av dåligt samvete och bestämde sig för att ge judarna Palestina. Inte tänkte man på att det redan bodde folk där, både muslimer, kristna och judar. Inte tänkte man på att det kunde uppfattas som lite trist att få sitt land bortskänkt. Inte då. Och vad är då det första staten Israel gör? (märk väl staten Israel. Det finns många judar i världen som inte alls gillar deras agerande.) De bestämmer sig för att det varit så synd om dem att de har “rätt” att invadera grannländerna för att skaffa sig en buffertzon. Sedan fortsätter de ända fram till idag och säkerligen länge än med att bete sig som veritabla svin mot den palestinska befolkningen. De bygger murar, de spärrar av så att folk inte kan jobba, få sjukvård, skaffa mat. Är inte det förvillande likt vad nazisterna gjorde i sina judegetton? De tycker att tortyr är en alldeles acceptabel metod att använda. Det tyckte Dr Mengele också. Borde inte staten Israel, som fötts ur en sådan tragedi kunna ställa sig över löjliga hämndbegär och bete sig anständigt? Varför protesterar då inte världen mer? För att judarna, i det här fallet representerade vare sig de vill eller ej, av staten Israel är offer. Ingen vill vara den som kritiserar ett offer.

Gaystudenterna - Exakt hur tror de att deras agerande främjar hbt-folkets situation? Vinner man sympati för sina åsikter om man agerar som rosa khemerer och till varje pris hävdar sin rätt vare sig det är befogat eller ej? Nej, självklart inte. Men hämnden är naturligtvis ljuv, även om den inte är så fruktbar. Lärar-Bosse kanske inte är homofob, men han är ju både man och hetero och sådana har ju varit hemska mot hbt-folk genom historien, så nu ska minsann han också få lida lite. Har Lärar-Bosse någonsin diskriminerat en bög, fllata, transa, bi eller intersexuell person? Nej, hans son är bög och hans granne är en schyst flata som brukar bjuda Bosses familj på barbeque på sommaren, men ändå drabbas Bosse av plötslig arvssynd och måste axla alla oförrätter som andra heteromän begått.

Bara för att man historiskt eller ens idag blivit utsatt för oförrätter, ger en inte rätt att behandla andra likadant eller värre. Tro mig, offerrollen är en återvändsgränd. Skaka av er den och jag lovar att ni kommer att gå ett betydligt mycket trevligare liv till mötes. Ta inte för givet att alla motgångar är medvetna försök att kränka er.

Medan ni funderar på det, ska jag göra mig av med min näsa. Den har bevisligen varit närvarande varje gång något tråkigt hänt mig. Det kan ju inte vara en slump, eller hur? Den är ond och vill mig illa. Den måste bort! Jag kommer inte att sova gott förrän den rättmätiga hämnden är utkrävd.

Andra skriver:
Det är ju välfärdsstaten han försvarar!
Skepsis när vi slentrianmässigt kränks
Känner du dig kränkt (lille vän)?
Skrattet fastnar i halsen
Lärarhögskolan - ett hot mot demokratin