|
Meny:Meny:
SökDe 10 senaste inäggenDe 10 senaste kommentarernaArkivFeedsJim Keyzer - den billige polisenJag förstår att Jim Keyzer tycker att det är trist att så många bloggare skriver om honom. Jag skulle också tycka att det var pinsamt att behöva få min smutsiga byk vädrad inför allmänheten, speciellt om den var lika smutsig som Jim Keyzers. Min byk är ungefär som en t-shirt är vid lunch om den var ren på morgonen. Jim Keyzers byk är som Zeb Macahans en gång skära underställ, så skitig att den skulle kunna stå för sig själv. Jim Keyzer har nämligen under pågående utredning fört privata förhandlingar om jobb med en part i målet. Den som tror att en sådan förhandling kan hållas utan att känslig information byter ägare är dum i huvudet. Jag förstår att Jim Keyzer lockades av Warner Brothers. Självklart måste det kännas mer spännande att säga att man jobbar för ett stort amerikanskt filmbolag, än att säga att man är tråkig, svensk polis. Dessutom är lönen säkert bättre. Jobbeskrivningen är det nog värre med. Man kan ju ana att Jim Keyzer inte ska göra koreografin till nästa trevliga familjemusikal eller ha huvudrollen i “Robocop 12″. Jag misstänker att Jim Keyzers jobbeskrivning är lika luddig som jobbeskrivningar brukar vara när storbolag väljer att anställa tjänstemän som varit dem behjälpliga. Det brukar vara mer pengar än jobb inblandat och vi andra kallar det för muta. Jim Keyzer har dock gjort en dålig deal om det bara är för sex månader. Det finns de som fått den här typen av “anställningar” på livstid. Jag förstår att Jim Keyzer känner sig pressad. Han hade säkert tänkt att hans lilla deal med Warner Brothers skulle gå obemärkt förbi. Det hade den kanske kunnat göra om Jim Keyzer själv inte stolt basunerat ut vem hans nya arbetsgivare var på sin Facebook-sida. Det var inte vidare smart, men det är klart, en konstapel som får umgås med de stora grabbarna har nog svårt att hålla stoltheten inne. Och självklart blir han sur när piraterna inte låter honom leka ifred med de stora grabbarna. Vad han missar är att om han nu någonsin sätter sin fot på ett Warner Brothers kontor (vilket jag knappast tror ingår i hans jobbeskrivning att han behöver göra), så kommer folk att bakom hans rygg referera till honom som “den köpte polisen”. De är inte hans vänner. Blir han en belastning för dem, så ryker han fort som ögat. Det där vet Jim Keyzer också innerst inne och antagligen var det därför han igår satte igång att mejla bloggare för att be dem ta bort hans namn ur sina inlägg och dessutom hota dem med att säga att de begick ett brott som nämnde honom med namn. Detta tilltag visar att Jim Keyzer har noll koll. Vad händer om man ber folk hålla tyst? Precis det som nu hänt. Alla nämner hans namn överallt. Med all rätt, för är det inte underligt att Jim Keyzer väljer att försöka skrämma enskilda bloggare till tystnad? Många svenska tidningar har namngivit honom (Sydsvenskan, DN, Kvällsposten, SVT, SvD) men det gör han så vitt jag vet ingenting åt. Är det månne för att han redan lärt sig något av sin nya arbetsgivare? Rikta in dig på de små och skräm dem till tystnad. Våra chanser är minst sagt svajiga i rätten, men med rätt skrämselpropagande kan man lösa problemet långt innan rättssalen. Det här är något som rör alla. Det handlar egentligen inte bara om fildelarjakt. Det är bara början. Om vi inte sätter ner foten nu, kommer storföretag av alla möjliga olika slag att börja använda sig av de här metoderna i Sverige. Den moderate riksdagsmannen Carl Sigfrid har ställt en fråga till Beatrice Ask om hur hon ser på saken. Det är mycket bra. Jag betvivlar att Beatrice Asks svar kommer att vara lika bra, men det är ändå viktigt att frågan ställs, för är det verkligen så här vi vill ha det? Ska storföretag kunna köpa svenska tjänstemän utan att någon protesterar? Jag rekommenderar er också att läsa Rick Falkvinges inlägg “Dagarna då korruptionen kom till Sverige” och Christian Engströms inlägg “Fildelarjakt och korruption“. Slutligen vill jag bara säga till de storbolag som eventuellt vill köpa mig att jag inte är en billig jäkla REA-vara som Jim Keyzer. Vill ni köpa mig, får ni banne mig betala mig en fet jäkla månadslön tills jag vänder näsan i vädret. Är ni inte beredda att betala det, så behöver ni inte höra av er. I så fall är jag nämligen way out of your league! ————————————– Den går också att köpa här Passa dessutom på att läs och sprid min artikel ”När började de skapande dra i handbromsen? Andra skriver: Skickad: April 25th, 2008 i okategoriserat. Kommentarer
Kommentar från Johan
En fundering: Om vi misstänker att Keyzer har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott — och det är ju den sortens anklagelser som har riktats mot honom — borde vi inte behandla honom som oskyldig tills motsatsen bevisats och därför dessutom vara försiktiga med att namnge honom? Korruption är en allvarlig anklagelse mot en polisman, och om uppgifterna skulle visa sig ogrundade kan det likväl vara svårt att rentvå sig från ryktena. Och nej, jag tycker inte att man kan inte försvara sig med att Keyzer själv släppte sitt Warnerjobb på Facebook eller att namnet redan publicerats på annat håll (se 17 nedan). Det är dålig publicistisk etik, helt enkelt. Här har gammelmedierna vad jag sett betett sig bättre än bloggarna, och avstått från att namnge Keyzer. Namnet är ju egentligen helt irrelevant för sakfrågan, inte sant? Ur PON:s etiska regler för press, radio och tv
Kommentar från Rosetta
Hej Johan! I princip håller jag med dig, men i det här fallet råder det ingen tvekan om att han de facto fört privata förhandlingar med en part i en utredning där hans förhandlingspartner var en av målsägarna. Det är oetiskt på så många plan att jag inte vet var jag ska börja. Som om detta inte vore nog, fortsätter herr Keyzer sedan med att försöka skrämma folk till tystnad. Det är inte ok. Och det är ett under att han faktiskt trodde att han skulle komma undan med det. Jag skulle dessutom å det bestämdaste vilja hävda att detta ligger i allmänhetens intresse. För vill vi verkligen att vårt rättsväsen, i alla dess olika led, ska kunna köpas av privata intressen? Det vill sannerligen inte jag. Ha en riktigt bra dag,
Kommentar från Mary
I det här fallet så handlar det om att polismannen själv givit sig till känna, dels på Facebook - då blir detnog minst sagt officiellt. Sen har faktiskt i stort sett varenda tidning valt att benämna honom vid hans riktiga namn… I övrigt håller jag på att man inte släpper namn hur som helst. Att fundera kring att jävsituation kan uppstå i det här fallet är inte märkligt. Det är konstigare att inte fundera över detta.
Kommentar från Anders Troberg
Jag ifrågasätter om rättegången mot TPB överhuvudtaget kan hållas. Ingen kan garantera att Keyzer inte lämnat konfidentiella uppgifter till Warner (som är en av målsägarna), och därmed kan inte en rättvis rättegång garanteras. Kan inte det garanteras så har inte rättegången något berättigande. Johan: Jag håller med Mary, har han valt att publicera det på ett publikt medium så får han stå för det. Dessutom så hör det till saken att som offentligt anställd (kom ihåg, han är bara tjänstledig, han har inte sagt upp sig (än)) så har han en ansvarsposition, vilket ändrar läget lite jämfört med om det är “genomsnitts-Svensson”.
Kommentar från Rikard
Warner Bros. har tydligen redan lagt upp ett passfoto av nyrekryteringen. Så nu har korruptionen fått ett ansikte med.
Kommentar från Rikard
Johan: Du citerar själv “Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.” Jag tror att detta kommer att bedömas som ett uppenbart allmänintresse (se hur många som bloggat om det, kommenterat det och refererat till bloggar bara för en antydan om intresset). Det är intressant att veta vem polisen är eftersom han inte bara stått för utredningen mot tpb, utan också lagt ned tpb anmälan av antipiratbyrån samt var den som JO kontaktade när tpb anmält tillslaget mot PRQ - dvs det var Jim som lugnade JO och försäkrade att allt gått rätt till. Det kan ju i värsta fall innebära att Warner köper en polis, anmäler tpb, låter den köpta polisen utreda dem, samt låter den köpta polisen försäkra JO om att tillslaget gått rätt till, samt att den köpta polisen lägger ned utredningen som är följden av tpbs anmälan av antipiratbyrån. Om inte det luktar korruption och rättsröta, så… Sedan är det väl så att det är ingen hemlighet vad utredarna i brottsmål heter i Sverige? Om självaste åklagaren i ett mål uppträder så att man kan misstänka oegentligheter får man inte heller då nämna hans namn? Och vill man vara anonym kanske man inte ska ta ett arbete där man utreder ett mål av allmänintresse. Inte heller bör man publicera sig på facebook om man värnar om sin anonymitet som tidigare kommentatörer redan nämnt. Dessutom, hur var det nu? Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta av att bli övervakad? Så om du har rent mjöl i påsen, Jim, så behöver du inte oroa dig. Du kommer bli rentvådd.
Kommentar från Johan
@Rosetta, Mary, Rikard: 1. Rikard, ditt första argument tycker jag är märkligt: Många bloggar om det, därför finns ett allmänintresse. I så fall finns det ju alltid ett allmänintresse att namnge direkt när någon misstänks för ett brott som medierna/bloggarna skriver om. Allmänintresset måste alltså handla om något mer: Har allmänheten ett intresse av att veta namnet på den misstänkte tjänstemannen? För mig tillför inte hans namn något — ni hade lika väl kunnat kalla honom “polisutredaren”, “Detlef”, “XX-åringen” eller “barnflickan” i väntan på åtal. Jag kan inte se att allmänheten har ett sådant intresse här, åtminstone inte ett som väger upp Keyzers intresse av att inte bli uthängd “til proven guilty”. 2. Nej, det är ingen hemlighet vad utredarna heter. Det är inte heller någon hemlighet vad de misstänkta heter. Ändå stadgar pressetiken att man ska vara försiktig med att lämna ut namn och att ansvaret faller på den som återger materialet (17). Om Keyzer skriver på sin Facebooksida “Jag fick en fet muta från Warner och skrattar hela vägen till banken” är det likväl du som bär ansvaret om du som publicist namnger honom. 3. “Vill man vara anonym kanske man inte ska…” Inte heller det argumentet tycker jag håller. Vill man vara anonym kanske man inte ska delta i huliganbråk och mingla med kungabarnen, hade du kunnat säga om killen som misstänktes för mordet på Anna Lindh, utan att i övrigt göra några jämförelser med det flagranta publicistiska övertramp som han utsattes för. Ansvaret faller på den som publicerar uppgifterna. 4. Lika goda kålsupar-argument håller förstås inte. Om ni nu hänger ut Keyzer har ni förstås inget emot att bli övervakade, right? 5. Alla andra namnger: För det första stämmer det inte: DN och SvD kallar honom vad jag kan se inte vid namn, medan Sydsvenskan gör det. Dessutom tror jag inte att man kan försvara sig med loop-logiken — namnet var redan ute, vi återger det bara. Ansvaret ligger på den som återger informationen. 6. “Det råder ingen tvekan…”: Det är väl just tvekan som råder: Har han gjort sig skyldig till brott? Här råder delade meningar. Och till skillnad från Ifpi tycker jag inte att vi okritiskt ska ta en skärmdump som bevis… Slutligen: Det gynnar aldrig den goda saken att sänka sig till motståndarens låga nivå. Jag är helt enig med er om att det här tycks vara ett synnerligen flagrant fall av jäv, korruption och what not, men just därför är det viktigt att de som försöker få ett slut på antipiratidiotin ställer högre anspråk på sig själva.
Kommentar från Gelo
Är inte det enklaste och mest direkta argumentet för att acceptera namnåtergivning att han själv lämnat ut namnet? Inget försvinner någonsin från internet vilket många fått lära sig. Oavsett vad jag tycker så kan jag inte publicera en uppgift en dag och veckan efter ta tillbaka den och tro att det är borta. Han har själv lagt ut uppgiften på facebook om jag förstått det rätt så “tough shit”, det kommer inte att försvinna. Att vara vuxen innebär att man får ta ansvar och acceptera konsekvenser av det man gör, oavsett om resultatet är ett annat än det man förväntade sig.
Kommentar från Anders Troberg
“Är inte det enklaste och mest direkta argumentet för att acceptera namnåtergivning att han själv lämnat ut namnet?” Det, och att ingen oskyldig ska drabbas av misstag. Det är dessutom tradition i Sveriga att hänga ut offentliga tjänstemän när de gjort något fel. Titt på Mona Sahlins Tobleronegreja, tvekade någon att publicera hennes namn?
Pingback från När hoten haglar så måste man ta ställning… | Bloggtidningen
[…] Brevet sändes till bland annat bloggen kopit. Bloggen Opassande kommenterar saken så här och Rosettastenbloggen säger så här. Många har åsikter. […]
Kommentar från Björn Felten
Lite märkligt är det ju att två filmbolag anser sig behöva den där snutens “kompetens”. Är det inte MPAA med underhuggare (APB) som sysslar med sådant? Har de månne tänkt säga upp sina avtal med de där organisationerna, eller är det bara så att APB inte har tillräckligt med pengar…?
Kommentar från Niklas
Förstår inte det här snacket om “oskyldig tills motsatsen bevisats”. Keyzer är inte misstänkt, har är avslöjad med brallorna nere. Det är ingen som förnekar, inte ens han själv, att han jobbade med TPB-fallet och numera är anställd av Warner. Det som inte är bevisat är huruvida han började förhandla om lön osv innan han tog jobbet. Alla som tror man får ett jobb på en dag, utan föregående förhandligar räcker upp en hand! Hmm…. Jag ser bara Johans hand uppräckt…
Pingback från Stämningssänkande uppgifter i IT-pressen | KATTKORGEN
[…] Rosetta Steen. […] © 2008 Anna Troberg | Powered by WordPress | Login |
Spineless Fiction
|
|
 |
|
|
Skriv en kommentar