Anne Lindén skriver i dagens ledare i DN bland annat om hur bloggarna påverkar det offentliga samtalet, med anledning av ett seminarium som tidningen Fokus tydligen hållit på temat internet och demokrati. Hon undrar om avslöjande som de om Maria Borelius-affären och Sven Otto Littorins Fairfaxexamina inte skulle ha dukit upp förr eller senare i vilket fall, med eller utan bloggosfären. Det kan man naturligtvis aldrig veta, men det fick mig att tänka på hur det står till med debatterandet om FRA-förslaget.

Debatten kring FRA-förslaget bedrivs till 90 procent i bloggosfären. Gammelmedia har av någon anledning valt att inte göra så stor sak av den. Vi har sett ett par ledare, men så mycket mer är det faktiskt inte. Det är inte så lite förvånande med tanke på att FRA-förslaget i princip skulle sätta källskyddet ur spel. För hur ska man kunna skydda anonyma källor när större delen av alla mejl och sms kommer att passera genom FRA:s filter? Det går naturligtvis inte.

FRA hävdar säkert att de inte är intresserade av information av det slaget, men det spelar faktiskt ingen roll. För det första är det handlar det inte om huruvida de faktiskt går in och söker just sådan information, utan om att de kan göra det. Det räcker för att avskräcka folk från att tipsa media om saker. För det andra kanske FRA inte har för avsikt att göra det nu, men vilka avsikter har de om ett år, om två år om fem år? Det vet varken jag eller FRA. Sist men inte minst får man inte glömma att det finns all anledning att vara tveksam när det gäller att lita på FRA:s ord.

FRA ägnar sig nämligen åt vad jag dristar mig till att kalla ett systematiskt producerande av dimridåer. FRA försöker ivrigt tota i oss att det bara gäller elektronisk trafik som passerar Sveriges gränser. Naturligtvis vet de att det är i princip all internettrafik. FRA-chefen Ingvar Åkesson hävdar att FRA inte ägnar sig åt olaglig verksamhet, trots att man med politikernas goda minne bevisligen ägnat sig åt just det under många år. Det bekräftas dessutom av en högt uppsatt tjänsteman inom FRA. Vem tjänstemannen är kommer ni att få veta imorgon och det kommer att ge både Ingvar Åkesson och en lång rad politiker huvudvärk. Det är nämligen inte roligt att avslöjas med byxorna nere.

Att FRA nu överhuvudtaget avslöjas med byxorna nere beror på några få personers hårda arbete och ett aktivt stöd av bloggosfären. Bloggosfären drivs av helt andra krafter än gammelmedia och därför kan den lyfta fram och kommentera saker som annars skulle ha gått obemärkta förbi. Stora delar av gammelmedia har hittills inte tagit sitt ansvar vad det gäller FRA-förslaget och om de inte hugger när de får ett avslöjande av det här slaget serverat på silverfat, så begår de enligt min mening tjänstefel. Dessutom borde politikerna ta till sig av det faktum att bloggosfären just nu översvämmas av protester mot FRA-förslaget. Bloggosfären är nämligen inte bara den anonyma slasktratt för smink- och modetips och som många tycks tro. Bloggosfären består också av initierade väljare och det är vi som bestämmer när vi tycker att riksdagsledamöterna straffat ut sig. Bloggosfären är en maktfaktor att räkna med.