Jag har funderat lite på hur mina mejlvanor förändrats sedan jag och mina gamla kolleger fick veta att vi fått våra mejl smyglästa under lång tid. Man kanske inte tror att det spelar så stor roll, men faktum är att det gör det. Jag skrev i mitt mejl till våra riksdagsledamöter att man förlorar något viktigt i samma ögonblick som man inser att man blivit avlyssnad och det är helt sant. Man förlorar en grundläggade trygghet.
När den tryggheten är borta börjar man ägna sig åt en ofrivillig självcensur. Det handlar dels om att man faktiskt inte skriver vad som helst i ett mejl eller sms till sina vänner. Det handlar också om att man reflekterar över vilken information man får sänd till sig. Nu kanske det låter hysteriskt, men faktum är att även mottagande av information kan väcka intresse hos de som avlyssnar och även om självcensur är ett ok att bära, så har man åtminstone själv kontroll över vad man väljer att skicka eller inte skicka. Man har noll och ingen kontroll över det som skickas till en, ändå kan det mycket väl användas mot en.
Själv blev jag till exempel ifrågasatt över den “låga intensiteten” på mitt mejlkonto. Vad det innebar vet jag fortfarande inte. Trots att det var mitt i juli och alla var på semester tog jag emot och svarade på mellan 40 och 50 mejl om dagen. Det tycker jag är ganska mycket (speciellt med tanke på att en del av den tiden skulle vara även min semester), men så var det ju inte heller jag som hade tolkningsföreträde.
Jag blev också hårt ansatt för att jag tagit emot ett mejl av en person som mycket löst tipsade om att det eventuellt fanns ett annat jobb jag kunde söka. Vid det här laget hade jag nämligen själv sagt upp mig och även om jag inte haft tid att söka något nytt jobb, så var ju mina vänner medvetna om att jag skulle sluta och ville hjälpa till. Det hela var mycket oskyldigt och inte det minsta olagligt. Det var ett helt vänskapligt mejl. Men det faktum att mejlet ens hamnat i min inkorg användes för att hävda att jag uppträtt illojalt mot företaget. Jag övervägde ju att kanske söka ett annat jobb! Ve och fasa! Sanningen var att jag inte ens gjorde det, utan planerade några månaders semester för att sedan starta eget, men det var tydligen helt irrelevant.
Med denna djupdykning i min jobbhistoria vill visa att ALLA har anledning att oroa sig över att få sin mejl övervakad. Vill man av någon anledning komma åt en person, så kan man alltid göra det. Det gäller bara att ha så mycket privat information som möjligt. Är mängden information tillräckligt stor, så finns det alltid något man kan ta till. Det är därför det måste finnas lagar som skyddar den enskilda individen mot godtycklig avlyssning. Det är därför dessa lagar också måste inskränka statens möjligheter att avlyssna medborgarna. Det är därför vi till varje pris måste övertyga fyra riksdagsledamöter från Alliansen att gå mot sina partier och rösta mot FRA-förslaget.
Kommentar från Erik Josefsson
June 7, 2008, 11:09 pm
Det var onsdagen den 5 september 2001 som europaparlamentet uppmanade medlemsstaterna “att upprätta en europeisk plattform, sammansatt av
företrädare för de nationella organ som har ansvaret för att övervaka hur medlemsstaterna efterlever grundläggande och medborgerliga rättigheter, för att undersöka huruvida de olika ländernas lagstiftning om underrättelsetjänster är förenlig med ECHR och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, för att granska den lagstiftning som skyddar brev- och telefonhemligheten samt dessutom komma överens om en rekommendation till medlemsstaterna om en uppförandekod som garanterar skydd för privatlivet, så som detta definieras i artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, för alla europeiska medborgare på alla medlemsstaters territorier, samtidigt som underrättelsetjänsternas verksamhet sker på ett sätt som är förenligt med dessa rättigheter och uppfyller de villkor som härrär ur artikel 8 i ECHR och som presenteras i kapitel 8 i detta betänkande, särskilt punkt 8.3.4; understryker behovet av att det utarbetas gemensamma normer som är bättre anpassade efter kraven på skydd för unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter och går längre än de som garanteras i artikel 8 i ECHR. Torsdagen den 7 november 2002 beklagar europaparlamentet att “rådet och kommissionen inte har reagerat tillräckligt på parlamentets rekommendation” och betonar däför igen att åtgärder måste vidtas “för att samtliga EU-medborgare i unionens alla delar skall få samma rättsliga skydd mot kränkning av den personliga integriteten och kommunikationsavlyssning och att detta måste ske med yttersta respekt för de grundläggande rättigheter som garanteras av de nuvarande rättsliga ramarna och gemenskapsrätten och att även Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna därvid skall beaktas.“.
Hr är en länk till vad FRA-lagspositiva Smålandspostens ledarskribent tycker om din blogg. Läs det bara om du är sugen på att få en balja självgod dumrättfärdighet över dig. Bara det faktum at miffot tog bort kommentarsfunktionen från ledaren om hur bra det är med massavlyssning visar vilken typ av hantlangare han är. Mycket nöje:
Kommentar från Anders Troberg
June 9, 2008, 3:09 am
Jesper: Jag brukar säga att det är en komplimang att bli förolämpad av vissa personer. Det här är ett klockrent exempel på det.
Kommentar från Jesper
June 9, 2008, 8:09 am
Ha ha, jag hade missat dissen av Marcus i postningen han själv länkade till som exempel på… vänta nu, som bevis på bloggosfärens lögnaktighet och uselhet använde han han ett inlägg där han snabbt, effektivt och utan någon som helst tvekan blir påkommen med byxorna vid fotknölarna?
Jag saknar ett bra begrepp för att beskriva detta eftersom jag redan skrivit det där om byxorna nerdragna. Kanske kan man säga att han drog på sig dumstruten och fortsatte predika? Synd att jag inte passerar redaktionen idag på min resa till småland. Jag hade kunnat stanna till och skratta åt dom.
Skriv en kommentar
Spineless Fiction och Not-So-Jolly Roger kommer snart!
Skriv en kommentar