|
Meny:Meny:
SökDe 10 senaste inäggenDe 10 senaste kommentarernaArkivFeedsFRA lider av informationsinkontinensJag och många andra har om och om igen påpekat att FRA-lagen är ett hot mot meddelarskyddet. Det har naturligtvis förnekats från ja-sidan eftersom det finns så många “kontrollinstanser”. Det må så vara, men redan nu kan vi se vilken inställning FRA har till vårt grundlagsskyddade meddelarskydd: De ger blanka fan i det, precis som i en massa andra lagar och konventioner. FRA har nämligen sparkat igång JK som nu fått i uppgift att ta reda på vem eller vilka inom FRA som läckt information till Rapport. JK skriver att “Meddelarfriheten väger tungt. Men ett undantag är uppgifter som vållar fara för rikets säkerhet ifall de röjs.” Det må så vara, men här föreligger faktiskt ingen fara för rikets säkerhet. Det enda som står på spel är FRA:s trovärdighet, men den är ju redan på väg till botten som ett städ fastkedjat i ett cementblock. Det dokument som “läcktes” till Rapport var en intern skrivelse där någon av de anställda ifrågasatte varför FRA ljög om sin verksamhet på sin hemsida. Det är en fullkomligt befogad undran som FRA-ledningen valde att vifta bort. Dessutom har de nu slagit i JK att det ligger i rikets säkerhetsintresse att få tag på den eller de som försåg Rapport med informationen. Nu är det dock så att meddelarskyddet bland annat finns för att folk, även offentliga tjänstemän, ska kunna påtala missförhållanden inom verksamheter utan att riskera rättslig påföljd. Några få undantag finns, men så vitt jag kan se innefattar de inte ifrågasättande av en lögn på en hemsida. Nej, FRA:s problem är troligen något annat. Min gissning är att man inte vill skylta med att det även inom organisationen finns kritiska röster mot FRA-lagen och att läckan dessutom visar att FRA i all sin gudomlighet faktiskt inte är immun mot den mänskliga naturen, även om man gärna vill påskina det. För även om just den här läckan var bra, så visar den också med all önskvärd tydlighet att FRA inte är en hermetiskt tillsluten informationsbank som aldrig någonsin läcker information. FRA-anställda är människor och människor läcker. Just därför ska ingen ha tillgång till hela svenska folkets mejl, sms, telefonsamtal och internettrafik. Det kan nämligen göra vem som helst nyfiken och maktfullkomlig i en osedvanligt otrevlig kombination. Andra skriver: Skickad: July 1st, 2008 i okategoriserat. Kommentarer
Kommentar från Tomas Mattsson
bron över floden Akeron …kosmos vishet
Kommentar från Anders Andersson
Vad JK säger om rikets säkerhet är visserligen sant, men samtidigt irrelevant i detta fall då Rapport inte bara fick tillgång till en enstaka uppgift utan en hel handling som myndigheten (FRA) hade belagt med sekretess. Detta utgör brott mot tystnadsplikt alldeles oavsett skälet till sekretessen, och det behöver inte alls röra sig om så allvarliga saker som brott mot rikets säkerhet. Det kan räcka med att dokumentet innehåller en personuppgift, och myndigheten antar att ett utlämnande av uppgiften skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen, med andra ord en väldigt låg tröskel för vad som skall sekretessbeläggas. I sådana fall gäller inte efterforskningsförbudet, och även journalistens tystnadsplikt kan delvis hävas av domstol. Det är mycket möjligt att myndighetens beslut att sekretessbelägga handlingen var felaktigt, men det är en sak som normalt prövas av förvaltningsdomstol (länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten), inte av de allmänna domstolarna. Kanske kan tjänstemannen visa detta i tingsrätten och därigenom undgå ansvar för brott mot tystnadsplikten (det finns redan ett undantag för “ringa brott”), men jag betvivlar att det återupprättar något meddelarskydd ens i formell mening, om han nu skulle ha någon nytta av det. Även om han helt och hållet skulle frias av domstolen, så blir det svårt att fortsätta arbeta på FRA under sådana förutsättningar. Som du själv skriver, hur kan man lita på att han inte läcker något ännu känsligare, när nu den här uppgiften kom ut i strid med regelverket? Vi kan inte lita på FRA av precis samma anledning som FRA inte kan lita på en av sina anställda. FRA gör honom arbetslös, och vi gör hela FRA arbetslös.
Kommentar från Anders Troberg
Tomas Mattsson: Eh, OK, jaha?
Kommentar från Tomas Mattsson
från ytan av arkipelagen …genom instrumentets pipa
Kommentar från Erik Josefsson
Ny dom från The European Court of Human Rights som kretsar kring meddelarskydd och allmän avlyssning här. Det brittiska “institutet” Electronic Test Facility verkar ha pysslat med saker som fått domstolen att säga att “there has been a violation of Article 8 of the Convention”. //Erik
Kommentar från Anders Troberg
Jag har funderat lite mer nu kring det här. Av det vi vet nu så är det uppenbart att avlyssningen kommer att fortsätta oavsett vad som händer med FRA-lagen. Inte bara det, historien visar också att den kommer att ske i större omfattning än vad man lovar. Som jag ser det så är det inte nog att stoppa FRA-lagen. Vi måste se till att misskreditera FRA som myndighet så mycket att den stängs ned för gott och att frågan om att återuppta något liknande blir politiskt omöjlig. Ska vi åstadkomma det så måste vi redan nu driva en sådan retorik och redan nu gräva efter rejält avslöjande information om dem. Det sistnämnda kräver antagligen att någon eller några på insidan visar civilkurage och släpper sådan information till media. © 2008 Anna Troberg | Powered by WordPress | Login |
Spineless Fiction
|
|
 |
|
|
Skriv en kommentar